Nu har det hänt igen!

Publicerat september 10, 2007 av assarb
Kategorier: Uncategorized

I lördags släpade Lena upp mig väldigt tidigt. Redan på fredagskvällen förstod jag att något obehagligt var på gång. Det började med att Lena kammade mig på det där lätt hysteriska sättet som hon gör när jag skall visas upp. Hon sliter och drar i mitt hår och jag måste vara helt stilla för då har hon försökt inbilla mig att det går fortare. Jag hörde också någon säga ”ge honom en äggula eller två så blir pälsen extra blank”. Det är inte det att jag har något emot ägg, men man får liksom en dålig eftersmak eftersom de serveras enbart för att jag skall bli vackrare. Vad har hon för moral och ideal min människa. Jag har hört hur hon flera kvällar diskuterat livet med Majkens människa och då kan man inte med ett ord ana denna elitistiska sida hos någon av dem, åtminstone inte när det gäller utseende. Då försöker de lura både mig och sig själva med att säga att utseende inte har någon betydelse. Men så är visst människor, säger ett och menar ett annat. Hur som helst så blev mina värsta misstankar besannade tidigt lördag morgon. Det blev inte bättre av att det regnade. Jag fick bara gå på asfalt för att inte smutsa ner min nykammade päls. Efter det tvingades jag in i bilen, något som jag avskyr, och sedan bar det av till den internationella hundutställningen i Helsingborg. När vi kom dit hade det redan kommit ca 1000 hundar före oss. Jag måste ändå i ärlighetens namn säga att jag kan vara tacksam att jag inte är född som pudel eller afghan. Den första hunden jag såg var en stackars deprimerad pudel som tvingats ut med papiljotter i håret och små morgontofflor på fötterna. Jag tittade generat bort för man vill ju inte göra saker och ting värre än de är. De flesta hundarna kunde inte gå på sina egna ben utan kördes i små vagnar som drogs av deras människor. De flesta hundarna hade lärt sig att leka staty d.v.s. man står alldeles stilla med nosen sträckt lite framåt och med det ena bakbenet lite längre bak än det andra. Så skall man stå hela tiden medan domaren tittar och bedömmer. Jag tänker nu ordna en människoutställning så får de se hur det känns att springa runt i en ring och stå staty. Jag fick en rosa! rosett som jag genast försökte äta upp. Lena var nöjd med mig och sa att jag, trots att jag stod på två ben istället för fyra, hade skött mig ganska bra. Hon säger också att hon nog inte tänker ställa ut mig så många gånger till, åtminstone inte när jag fortfarande är såhär barnslig. Ja, sedan åkte vi hem och det var väldigt skönt. Jag kräktes inte i bilen den här gången och det får man vara glad för. På kvällen lekte jag lite med en kompis och sedan sov jag gott hela natten. Nu är klockan mycket och jag får sluta för den här gången.

Presentation av min människa

Publicerat september 3, 2007 av assarb
Kategorier: Uncategorized

Jag känner att jag måste presentera min människa eftersom hon kommer att figurera ganska mycket i mitt liv och därför också kommer att omnämnas här och så bor vi ju faktiskt tillsammans och delar det mesta i livet. Min människa heter Lena och hon är lång och förmodligen inte speciellt ung. Hon har ganska ofta nämnt ordet pension och vad jag förstår handlar det om något som man får för att man blir gammal. Lena och jag bor i en lägenhet i Lund. Egentligen skulle jag helst vilja bo utanför stan eftersom jag inte är så intresserad av det som finns i en stad. Lena jobbar i Ystad och jag har ända sedan jag var mycket liten tvingats jobba tillsammans med henne. Hon har ett mycket underligt jobb som går ut på att det kommer människor till henne och ser ledsna ut och pratar om något som de kallar problem. Jag tror att det är något mänskligt för jag har inte riktigt förstått vad det ordet betyder. Iallafall så arbetar Lena och jag med problem hela dagarna. Min insats är nog den mest betydelsefulla i vårt arbete. Den går ut på att jag mycket snabbt väljer ut den människa som är mest ledsen och därefter lägger jag mig på den personens fötter och då verkar allt bli lite bättre. Så enkelt kan det vara, men ändå har jag inte sett Lena lägga sig på någon människas fötter. Hon envisas med att använda munnen på det där konstiga sättet som människor gör. Det kallas tala. Vissa ord förstår jag, men eftersom jag bättre förstår det som kallas kroppsspråk så vet jag vad folk säger långt innan de har sagt det.  Lena och jag åker tåg till jobbet varje dag. Jag gillar tåg. Speciellt de lila tågen som kallas pågatåg. Varje morgon äter Lena och jag frukost på tåget och jag får min morgonmacka. Det är en mycket trevlig stund. Efter mackan sover jag och brukar inte vakna förrän vi kommer fram till Ystad. Då har Lena alltid bråttom till jobbet. Hon låter inte mig läsa morgontidningen med bekantskapsannonserna. Jag har nyss lärt mig läsa och skriva så man måste ha tålamod med mig tycker jag. Lena har utöver det där med problemjobbet en hel del intressen. Hon frambringar konstiga  ljud genom att sätta en träbit under hakan och gnida träbiten med en pinne så det kommer förskräckliga ljud. Då skäller jag, men blir då tillsagd att vara tyst. Det är mycket svårt. Sedan tycker Lena om att promenera och det intresset delar vi. Jag kanske skulle välja andra promenadmål om jag fick bestämma, men jag tycker ändå att vi tar hänsyn till varandra. Ja, sedan träffar vi våra gemensamma vänner och därefter tar dagarna slut och då sover vi tillsammans. Jag lägger mig alltid före Lena och blir ibland störd när hon skall sova eftersom vi egentligen vill sova på exakt samma ställe. Jag brukar dock ge mig och gå ner på golvet där det är svalt och skönt. Ja, nu vet ni lite om min människa och jag kommer säkert att ha anledning att återkomma till henne här.

Utställning!

Publicerat september 2, 2007 av assarb
Kategorier: Uncategorized

Idag har min människa ställt ut mig eller ställt mig som det heter när man vet vad man sysslar med. Det var en väldigt tråkig tillställning enligt mitt tycke. Många trevliga hundar i sällskap med sina otrevliga människor. Det är alltid människorna som bestämmer och därför kan man säga att vi hundar lever i en diktatur. Idag hade alla människorna bestämt att vi hundar inte fick leka med varandra. Vi skulle ligga i små tält och vänta. Vänta på vad? Väntan avslutades med att vi tillsammans med en grupp fick ställa oss i en ring med var sin människa som bestämde var vi skulle ha benen. En dam som talade ett mycket konstigt språk envisades med att öppna våra munnar och räkna våra tänder och klämma och känna på vår kropp. Jag tyckte inte om henne och hon var nog inte heller så förtjust i mig. Ja, sedan fick man åka hem och jag vet i skrivande stund inte riktigt vad min människa hade för plan med det hela. Jag har hört henne säga att jag har ett excellent huvud med ett fulltandat saxbett, vad nu det betyder. Dessutom har jag för flygigt hår och för vida tår o.s.v. Ja, vad skall man säga. Min människa har iallafall sagt att jag nog inte skall behöva vara med så många utställningar. Det var iallafall trevligt att träffa min syster även om hon i mitt tycke var lite väl sur. Hennes människa hävdade dock att hon var trevlig mot människor men det är ju ingenting som jag har någon nytta av. Just nu ligger jag här på golvet och har just avnjutit en lågkalorigodis gjord på ris som jag fick i present för att jag var med på utställningen. Den var inte god. Vidare fick jag en sorts plastkub med olika färger som jag inte vet hur jag skall använda. Det enda användningsområdet jag kan komma på är att ha den som tuggleksak. Nu slutar jag för idag och återkommer när det händer något spännande i mitt liv.

Vem är Assar Bengtsson?

Publicerat september 1, 2007 av assarb
Kategorier: Uncategorized

assar-och-hans-vanner-282.jpgJag skall här göra en kort presentation av mig själv. Jag är en briardpojke som just i dagarna fyller åtta månader. Sedan den 24/2 -07 bor jag tillsammans med min människa i Lund. Mina första två månader i livet bodde jag tillsammans med min mamma Humlan och mina syskon, halvsyskon och andra släktingar. Man beskriver mig som en okomplicerad varelse med ett mycket stort intresse för skor, pipdjur och framförallt för andra hundar. Mina bästa vänner heter Pepe och Cassandro och egentligen skulle jag önska att de också bodde här alternativt att jag bodde hos dem. Tro nu inte att jag är missnöjd med min människa, men man vill ju ha lite liv omkring sig. Visserligen bor det två andra hundar här i huset, Majken och Elsa, men de är tantiga och delar inte alls mina intressen.