Tre år med Assar

Nu har det gått hela tre år sedan jag hämtade min lille Assar. Det var snöstorm den gången och man kan säga att vädret är sig likt. Efter tre år har man lärt känna varandra ganska bra och Assar har utvecklat sin personlighet. Det är ju ofrånkomligt att jag  ibland jämför Assar med Mollberg. Inte alls på något värderande sätt. Ju äldre jag blir dess mer förstår jag hur lika vi är varandra oavsett vilken sorts djur vi är, och att de personligheter som vi människor har också på ett tydligt sätt kommer fram hos våra hundar. Kanske ännu tydligare hos hundarna än hos oss människor. Och mer ärligt. Människan är ju som bekant det enda djuret som kan säga en sak och mena en annan och det är det som gör det så svårt ibland att umgås med människor. Vårt språk är vår stora utvecklingspotential, men samtidigt vårt stora hinder. Vi missuppfattar varandra och tolkar det vi hör efter vårt eget huvud och våra egna erfarenheter. Hundar tolkar sällan fel. De säger det de vill säga, och vet vad vi menar även om vi försöker dölja det ibland. Assar har en mycket intuitiv personlighet. Han försöker alltid ta reda på hur saker och ting förhåller sig på riktigt. Honom lurar man inte med smicker. Han är inte världens modigaste hund och behöver ha lite kontroll över saker och ting som händer runt honom. Som häromdagen t.ex. Någon hade byggt en stor snögubbe i parken. När vi kom i mörkret och denna vita varelse plötsligt dök upp blev Assar först väldigt rädd. Men nu har han en erfarenhet som han tog nytta av. Han tittade på mig och läste omedelbart av att jag inte var rädd och då vågade han, visserligen med någon fördröjning och ett hotfullt morrande, närma sig gubben. Efter att ha gått runt densamma några varv kunde han koppla av och vi kunde fortsätta promenaden. Han är oerhört empatisk och har hjälpt många ledsna personer i mycket svåra stunder. Om han hade kunnat prata hade han varit en utmärkt handledare i mitt jobb, och det är han faktiskt ändå om man bara ger sig tid att läsa av hans kroppsspråk. Jag skulle önska att vi människor slutade förlita oss på enbart orden och började läsa av varandra kroppsligt  istället. Allting skulle bli mycket enklare då. Jag brukar skoja och säga att medan Mollberg var en elegant herre med hatt och blanka skor så är Assar en helt annan sort. Jag ser en kille med nedhasade jeans, lite kedjor här och där och en sådan där yllemössa som nästan går ner över ögonen. Någon har sagt att han är en sådan som bara en mor kan älska. Han är lite stökig ibland för han vill så gärna bli sedd, men i gengäld ser han alla runtomkring sig och försöker alltid göra sitt bästa för att de skall vara glada och nöjda. Efter tre år tillsammans börjar man känna den där djupa och innerliga kärleken och just när jag skriver dyker känslan upp att de här tre åren har gått alldeles för fort och jag vågar inte fortsätta tanken…………..

Explore posts in the same categories: Uncategorized

One Comment på “Tre år med Assar”

  1. Mats Persson Says:

    Mycket, mycket vackert skrivet om människans allra bästa vän. Hälsningar från alla hundarna i Sjöbo och husse och matte.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: