Om skuld

Assar och hans vänner 1038 litenLena och jag har haft semester och gjort roliga saker tillsammans. Bl.a. har vi träffat Hilma och hennes människa och det är ju trevligt både för mig och för Lena. Både jag och Hilma har mognat och är, enl. våra människor, inte så jobbiga nu, som vi var förra sommaren. Något mer balanserade och avspända. I och för sig så vaktar både jag och Hilma allt som rör sig. Hilma allt som går på fyra ben och jag allt som går på hjul och på två ben. Egentligen vet jag inte varför, eftersom jag älskar när det kommer oanmälda gäster.

 Nu är jag tillbaka på jobbet och det sköter jag ganska bra om jag får säga det själv. Men som jag sagt förut, så förstår jag mig inte riktigt på människor. De bekymrar sig för allt som kommer i deras väg.  Tänk om de kunde lära sig lite av oss hundar. Men de lyssnar inte när vi säger kloka saker till dem. De tror inte att vi förstår någonting. Åtminstone inte Lenas kompisar.  I lördags skulle de grilla. Det gör människor på sommaren. Det betyder att de lagar mat ute och att de tänder eld i en stor matskål och i den lägger de kött. Det som hände i lördags var att de ställde köttet väldigt nära bordskanten och sedan gjorde de andra saker och lämnade mig ensam med köttet. Och visst vaktar jag deras saker, men där gick gränsen. Jag hade egentligen inte för avsikt att ta en köttbit, men det blev bara så, och jag hoppades att ingen skulle märka något. Och till råga på allt, så råkade det följa med två köttbitar ner på marken.  Stora och härliga. Någon av dessa människor såg vad jag gjorde och sedan var allt det roliga slut. Därefter pratade de länge om detta förfärliga jag gjort. Ingen av de andra hade någonsin haft en hund som uppvisat en sådan fräckhet, och aldrig hade de sett något liknande. De förfasade sig över mig och jag kände att Lena tyckte att det var hennes fel också, för det är ju hon som uppfostrat mig. Hon har en hund som stjäl. Eller snattar kan man väl säga. Det låter lite mildare. Som tur är tyckte Erik att jag visade prov på min förmåga att överleva, och Lena blev inte alls arg egentligen, men ibland måste hon låtsas vara arg, för annars tycker en del människor att hon är för snäll mot mig. Det är ett bra exempel på hur människor gör för att tillfredsställa andra människors behov. Man håller med, om än lite tyst, och så tycker man egentligen någonting helt annat och byter snabbt samtalsämne för att slippa avslöja sina innersta tankar. Det finns mycket konstiga regler för den mänskliga sociala samvaron. Lena säger att det är likadant med föräldrar och deras barn. Alla vuxna tycker alltid att deras barn är de bästa och klokaste, och om de någon gång gör något fel, så är det alltid någon annan som bär skulden. Om vi hundar fick sköta saker och ting på vårt eget sätt, skulle allting vara mycket enklare. Vi har nämligen inte det där med begreppet skuld i vår värld. Att det i människovärlden alltid måste vara någons fel när något går på tok, gör ju att det blir en massa bråk som aldrig tar slut eftersom det aldrig är någon som tycker att de själv har gjort fel. Skulden kastas hit och dit och till slut är det inte någon som kommer ihåg vad det var de bråkade om. Ta köttbitarna t.ex. Det var inte mitt fel att någon ställt dem i höjd med min näsa. Människor känner nog inte den underbara doften eftersom de alltid är allergiska mot något och för det mesta täppta i näsan. Och de som placerade dem där är ju inte skyldiga eftersom de ju såklart inte kan ta ansvar för en hund som de inte äger. Lena var ju inte i närheten så det var ju inte så lätt för henne ta sitt ansvar. Och man kan inte säga att det inte var någons fel, för de går inte. Allting måste vara någons fel. Det är viktigt för det som kallas rättvisa. Man skall inte få skulden för något man inte gjort och det som är gjort är gjort och därför måste någon vara skyldig. Denna gången var det nog Lena som fick bära skulden för jag är ju hennes hund och då har hon ansvaret. När man har gjort något fel skall man få ett straff. Lenas straff var att hon fick äta upp ”mina” köttbitar, men vi delade dem rättvist mellan oss, eftersom vi väl var lite skyldiga båda två.

Explore posts in the same categories: Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: