Skolavslutning

För ca två veckor sedan var det skolavslutning i min skola. Som jag tidigare berättat så går jag i en mångkulturell skola och följdaktligen var vi inte i kyrkan på avslutningen och vi sjöng inte ”Den blomstertid” för då kan någon bli kränkt. Kränkthet är ett mänskligt påfund som är svårt att förklara. Man kan säga att det är något som de (människorna) blir när de tvunget vill att andra skall tycka synd om dem. Nä, vi var på en stor gräsmatta där mina lärare (jag har en vanlig och en specialpedagog) hade gjort iordning ett avslutningsprov. Lena säger ju att jag är ett bokstavsbarn och det är därför jag måste ha specialpedagog. Solen sken och det enda jag tänkte på var att få åka iväg och bada. Alltså, jag hade inte lust att hålla på med skola den dagen och det syntes i mitt betyg. IG i flera ämnen. Jag tror inte att jag hade något rätt på provet, men sanningen att säga så struntar jag i det. Varför skall man vara som alla andra. Nu har Lena bestämt sig för att jag måste få extraundervisning på sommaren. Jag ser det som ett straff, men Lena säger att det är för mitt eget bästa. Man kommer längre här i livet om man sköter sig i skolan har hon försökt lära mig.

När vi kom hem från avslutningen fick jag examensfika så det blev ganska bra till slut. Nu rullar allting på i lugn takt. Jag får stanna hemma på dagarna eftersom mina människobröder just nu bor hemma hos mig och Lena. Jag vet inte om jag tycker att det är bra eller dåligt. Jag vill följa med Lena till Ystad fastän jag egentligen tycker att det är tråkigt att vara där. Men så är visst människor också. Vill liksom vara på båda ställena samtidigt.

Sedan har det hänt tråkiga saker i min närmiljö. Majken är död. Hon orkade inte gå på sina ben längre och så var hon ju vansinnigt gammal. Lena säger att det är skönt att vara hund när man är gammal, för man slipper att leva när man ändå inte kan göra någonting som är roligt. En annan sak har också hänt. Elsa har flyttat. Hon bara packade ihop sina saker och försvann tillsammans med sin människa. Nu bor de i ett hus i närheten av vårt, men jag varken ser eller hör henne så lite tomt är det på gården nu när man bara ser människor som kommer och går. I parken ligger det människor på alla gräsmattorna och det betyder att jag inte kan vara lös. När det är riktigt varmt åker vi till stranden. Det är väldigt roligt. Tyvärr är det ju så att hundar inte alltid är välkomna överallt så Lena och jag måste vara på ett ställe där de som inte vill ha några kläder på sig får lov att vara. Människor måste nämligen ha kläder när de är ute för annars är de förargelseväckande. De behöver bara ha väldigt lite kläder, men något måste de ha. De som absolut inte vill ha några kläder alls har därför fått en alldeles egen liten strand, där ingen har rätt att bli förargad. Den stranden delar de med oss hundar. Det kanske är så att människor som vill vara som alla andra (de som har kläder på sig) tror att de som inte vill vara som alla andra är lite mera lika oss hundar. Man kan aldrig riktigt veta hur människor tänker när de bestämmer saker. Och kanske det är sådana som inte tycker om hundar, som är de som bestämmer det mesta. Ibland verkar det så. Lena får iallafall vara på den stranden fastän hon har fullt med kläder på sig bara för att hon har mig, och det tycker jag att hon skall vara mycket glad för. Det är nämligen inte så trångt på den stranden, som det är på den andra, där de med kläderna får vara. Lena säger att om hon skall bada skall hon ha en burkini. (ett tyg som täcker hela kroppen). Jag har ju förstått att det där med kroppen är något som människor tycker är viktigt och jag har också förstått att de nästan aldrig är nöjda med sin kropp. Just nu är det t.ex. omodernt att vara hårig på kroppen, så de människor som har hår någon annanstans än på huvudet får gå till en sorts människa som tejpar deras kroppshår och sedan sliter av det. Ja, ni förstår ju själv att jag skulle vara hopplöst omodern om jag skulle få för mig att presentera mig som människa. Hoppas att det modet aldrig når hundvärlden.
Hur som helst, de utan kläder ligger inte så stilla som de som har kläder. Dom utan kläder är mest pojkar som går fram och tillbaka längs vattnet. Människopojkar har en liten rolig sak som hänger mellan deras ben och Lena säger att det är den lilla saken de vill visa när de går och lutar sig lite bakåt hela tiden. Ja, inte vet jag, men jag har förstått att det är inget för en hund att leka med. Förra sommaren var jag nära att bita till på en, men Lena kom omedelbart och tog mig därifrån och sedan åkte vi hem. Människor är på stranden för att de vill bli bruna på kroppen. Det är solen som steker dem. Sådant förstår inte en svart briard. Om jag fick bestämma skulle det helst vara skugga överallt. Jag tror att jag redan längtar till hösten, men det kan man inte säga högt till en människa som får ångest av att det snart är midsommar. Men kränkt är hon iallafall inte och det är skönt.

Explore posts in the same categories: Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: