Om att hitta rätt

assar_med_luva_liten.jpgassar_med_luva_liten.jpgNu är det snart någonting som kallas jul. Jag har sett att mina släktingar på Don Fidos har julmössor på sig. Lena tyckte att jag också kunde ha en sådan så att hon kunde ta ett kort på mig, men hon hann inte sätta på mig mössan och ta ett steg tillbaka för att fotografera innan jag tagit av mig mössan. Annars är det ganska trevligt det där med jul. Belysta kissträd överallt och vad jag har förstått så äter människor mycket när det är jul. Lena är ju vegeterian och det är ju inte så trevligt för mig. Ja, i brist på annat får man ju till nöds äta bönor, palsternackor och annat konstigt men kött är ju faktiskt godare. Nu har Lena iallafall sagt att hon inte är fundamentalist. Åtminstone inte när det gäller kött får man kanske tillägga. Det betyder att hon inte är helt renlärig och i detta fallet betyder det att hon kan tänka sig att äta skinka på julen. Om den är kravmärkt förståss. Egentligen skall man väl vara tacksam för att det finns vegeterianer. I Kina äter människor hundar! Och Kina är ett land att räkna med. Där bor min ena människobror men jag tror inte att han äter hund. Han är faktiskt väldigt snäll.

Det jag tänkte skriva om här är ju som rubriken antyder om att söka och finna. För oss hundar är detta inget större problem. Vi har ju vår fantastiska näsa. Själv har jag en stor och svart, lätt fuktig och i mitt tycke mycket vacker näsa. Nu spelar det ju ingen roll hur den ser ut, huvudsaken är att den fungerar till det som den är avsedd för, nämligen att hitta det man letar efter. Vad jag har kunnat se så har de flesta människor också näsor, men jag vet inte riktigt vad de har näsorna till. De går hela tiden med näsan högt vilket avsevärt försvårar deras letande. Detta gör att människor har svårt att hitta rätt. Jag har t.ex. hört talas om att de t.o.m. har svårt att hitta sig själv vilket jag tycker är anmärkningsvärt. Lena har berättat att det finns kurser i att hitta sig själv. En sorts spårkurser för människor. Det är mycket som en hund inte förstår. Annars är vi ju ganska lika varandra hundar och människor. Speciellt människopojkar och hundpojkar. Vi brukar bl.a. kissa på samma ställen, på husväggar och stolpar och andra saker som står rakt upp. Men det är ändå något med människors letande som inte är riktigt som det skall. Jag har hört att de måste ha en apparat för att kunna hitta till ställen där de aldrig varit förut eller som de glömt vägen till. Lena och jag åkte i en bil där det fanns en sådan apparat. Inuti apparaten satt en liten, liten människa och berättade för oss hur vi skulle köra. Egentligen är det ju bra för de kan ju fler få jobb. Nu måste man vara väldigt liten för att kunna ha ett sådant jobb. Lena skulle aldrig kunna sitta inne i en sådan apparat. Hon är alldeles för lång. När vi satt där i bilen och hade berättat för människan i apparaten var vi tänkte åka så sade den t.ex. ”sväng vänster i nästa korsning” o.s.v. Vid ett ställe bestämde Lena sig för att inte göra som människan i apparaten sade, för hon visste en annan väg. Då blev hon (det var en dam) alldeles förvivlad och sade hela tiden att vi skulle göra en u-sväng och när Lena inte gjorde det skrek hon nästan att vi skulle göra en u-sväng och hon blev inte lugn förrän vi kommit tillbaka till den väg som hon hade bestämt att vi skulle köra. Till slut kom vi fram och då blev hon i apparaten tyst. Jag tyckte att hon kunde få vara ledig när vi skulle köra hem för jag var iallafall helt säker på vilken väg det var. Nu har jag hört att den där lilla apparaten med tillhörande människa kallas för ”Årets julklapp”. Hoppas att inte Lena får en sådan för hon kommer aldrig att kunna göra precis som den där människan säger ändå. Hon gör nämligen för det mesta precis som hon själv vill och då kommer det att bli konflikter med en person som bara gör sitt jobb. Men jag har ändå räknat ut att detta fenomen måste ha någonting att göra med människors ivriga önskan att hitta rätt och med deras oförmåga att lita på sig själv.

Hur hittar man då rätt om man är en ymnigt hårig briard med lång lugg som hänger ända ner till näsan? Jag litar fullständigt på min näsa och i den bor det ingen liten människa. Eftersom Lena är människa har hon ändå svårt att förstå att det kan vara så enkelt. Hon har bestämt sig för att jag också måste se. Hon började med att sätta gummiband i mitt hår, något som jag avskyr. Det drar och känns obehagligt. Nu har hon hittat något som hon anser vara årets julklapp för briarder, nämligen en PÅSKLÄMMA. Ni vet en sådan där ljusblå eller grön liten sak som man stänger plastpåsar med. Jag har också till Lenas förvåning funnit mig i att ha denna lilla sak i håret och upptäckt att det är ganska skönt att kunna koppla bort näsan ibland. Den måste få vila annars kan den bli utbränd. Men Lena är ju lite estetisk av sig och tycker att påsklämmorna är för fula för mig.  Hon har köpt färg och designar nu egna påsklämmor för briardluggar. Just nu har jag en svart med lite detaljer i guld. Så för oss briarder räcker det med en näsa och en påsklämma för att hitta rätt. Människorna har mycket att lära av oss hundar tycker jag.

Explore posts in the same categories: Uncategorized

2 kommentarer på “Om att hitta rätt”

  1. GochP Says:

    i dag blir det lite julkaffe på kontoret med lussebullar och så en säskild tanke till dig assar,du hade ju namnsdag söndag den 16 dennes, vilket jag hoppas andra i din omgivning uppmärksammade!
    Nu har emmellertid två av dina bekanta från jobbet tänkt bjuda på lite julkaffe med lussebulle på din människa när vi ses på kontoret.
    Då kom vi på att vi måste ha något till dig också och trot eller ej vi har fixat en hel julgris…den består av pepparkaka med massor av sockergarnering,alltså en pepparkakejulgris.
    Hoppas del låter väl smaka och vi önskar dig och din människa god jul.
    GoP

  2. Maaret Says:

    Jag tror Assar att du är lite mallig för att du har en så rolig och insiktsfull matte som skriver fantastiskt fint och känner så väl sin lilla (nåja) hund. Men vilken hund hade inte varit det, säg. Du behöver i alla fall ingen egen internetuppkoppling för att logga in på http://www.hundombudsmannen.se ! Det är väl skönt!

    Vi vill önska dig och Lena en riktigt God Jul!
    (Hoppas du får ett helt paket fina luggklämmor!)

    Kram från Mats och Maaret


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: