Son av en fransk selectionee

Lena berättade idag stolt att min pappa hade blivit fransk selectionee. Jag vet egentligen inte vad det betyder men förstår att det är något oerhört fint.  Detta betyder ju att jag är son till denne franske selectionee. En utvald. Majken blev grön av avund när hon hörde det eftersom hon och hennes människa är s.k. frankofiler, d.v.s. de älskar Frankrike över allt annat. Majken och hennes människa har bott sex år i Paris och pratar obehindrat detta konstiga språk som talas i Frankrike. Jag har ännu inte hunnit berätta för Elsa om min faders framgång, men jag tror att hon tar det lite lugnare. Hon är född i Frankrike och har upplevt baksidorna av det landet och f.ö. är det svårt att berätta något för Elsa eftersom hon låter så mycket hela tiden så man får en känsla av att hon inte lyssnar. Hennes människa har också bott i Paris så det verkar som om det bara var Lena som inte har bott där. Nu var det ju inte Frankrike vi skulle prata om utan pappor i allmänhet och min pappa i synnerhet. Jag vet inte riktigt vad jag skall säga om honom. Jag måste faktiskt erkänna att jag inte känner honom. Har aldrig träffat honom och har bara sett hans namn i stamtavlan. Om han vore människa skulle han kallas en frånvarande förälder. Och ändå är det mest han som räknas! Han får åka runt i världen och tillverka barn som han aldrig träffar. Jag vet bara att jag har en hel mängd med halvsyskon eller bonussyskon som jag inte har någon kontakt med och så förstås att han är mycket stilig min pappa. Skönhet och framgång har ju alltid varit ett vinnande koncept när det gäller kärlek. Jag måste säga att jag beundrar min lilla mamma Humlan som helt osjälviskt och med mycket kärlek tog hand om alla oss syskon. Hon har inte blivit fransk selectionee. Hon har jobbat i det tysta med att försöka få oss syskon att bli trevliga och trygga hundar. Jag skäms lite för att jag inte skrev att jag var son av Humlan, men nu har jag gjort det. Humlan känner jag ju och jag måste säga att hon ändå verkar väldigt nöjd och glad och jag har aldrig hört henne  med ett enda ord klaga över sin situation som ensamstående mamma, och om sanningen skall fram så tror jag inte att hon saknar min pappa.

Elsa och Majken har inte heller träffat sina pappor, men Majken vet iallafall vem hennes pappa är. När det gäller Elsa är jag osäker. Enligt Elsas människa Agneta, har Elsa haft en svår uppväxt i Frankrike. Tur för henne att hon fick en ny människa. Majkens och Elsas biologiska  mammor har kanske varit ”lätta på foten” som jag har hört vissa äldre människor säga om människohonor som inte riktigt bryr sig om vem som blir pappor till deras barn. Men det är ju mänskliga problem som vi hundar inte behöver bry oss om. Alltså en av fördelarna med att inte vara människa.

Att vara son av en selectionee innebär att man måste uppföra sig på ett värdigt sätt. Jag har hört att människor som reser runt i världen skickar sina barn till ett ställe som heter Lundsberg eller Sigtuna s.k. privatskolor. Där får barnen lära sig att alltid visa att de har utvalda föräldrar. I mitt distrikt, och om man är hund, skall man gå hos Jeppe Strid om man vill göra intryck på någon. Det är ungefär som Lundsberg tror jag. Inget daltande och ingen lek. Jag träffade en hund som gick hans program, men honom kunde man nästan inte prata med. Hans människa sade att han inte fick leka med andra hundar. Han skulle lära sig att släcka ut sitt sociala beteende. Som tur är tycker Lena att man skall få vara barn och leka och ha roligt. Jag går också i skolan, hos en lärare som heter Eva. Man kan säga att det är en mångkulturell skola som man kan jämföra med en vanlig svensk grundskola. Många raser och en del är inte ens renrasiga. Tur för dem, för de slipper utställningar. På lördag har jag nästa lektion. Då skall jag visa att jag kan sitta riktigt. Jag har nämligen en tendens att hänga på Lenas ben och så sitter jag lite snett och tar det för lång tid så lägger jag mig. Att sitta har liksom aldrig varit min grej. Men som sagt, med en pappa som min måste man väl lära sig att sitta med rak rygg och alla tassarna på marken. Nu skall jag ta en paus och bita lite på min pipälg.

Explore posts in the same categories: Uncategorized

3 kommentarer på “Son av en fransk selectionee”


  1. Jag ÄLSKAR din blogg Assar…. hälsa Lena att jag åtarkommer som trogen läsare…


  2. Jag älskar din blogg Assar… hälsa lena att jag återkommer som trogen läsare!

  3. Tuffa Says:

    Tjena Assar! Hur ball är det inte när briarderna hittar ut på nätet och kan delge människor och hundar sina tankar och reflexioner. Jag tror faktiskt att de som läser en briard-blogg faktist blir bättre tvåbeningar! Du verkar vara en särdeles fiffi-lurig briardkille som definitivt kommer att bidra till att höja den briard-medvetna nivån på människor som hittar hit. Jag återkommer för att utbyta tankar om livet, ben och tvåbeningars outgrundliga sätt att vara och tänka.

    /Briardbruden


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: