Nu har det hänt igen!

I lördags släpade Lena upp mig väldigt tidigt. Redan på fredagskvällen förstod jag att något obehagligt var på gång. Det började med att Lena kammade mig på det där lätt hysteriska sättet som hon gör när jag skall visas upp. Hon sliter och drar i mitt hår och jag måste vara helt stilla för då har hon försökt inbilla mig att det går fortare. Jag hörde också någon säga ”ge honom en äggula eller två så blir pälsen extra blank”. Det är inte det att jag har något emot ägg, men man får liksom en dålig eftersmak eftersom de serveras enbart för att jag skall bli vackrare. Vad har hon för moral och ideal min människa. Jag har hört hur hon flera kvällar diskuterat livet med Majkens människa och då kan man inte med ett ord ana denna elitistiska sida hos någon av dem, åtminstone inte när det gäller utseende. Då försöker de lura både mig och sig själva med att säga att utseende inte har någon betydelse. Men så är visst människor, säger ett och menar ett annat. Hur som helst så blev mina värsta misstankar besannade tidigt lördag morgon. Det blev inte bättre av att det regnade. Jag fick bara gå på asfalt för att inte smutsa ner min nykammade päls. Efter det tvingades jag in i bilen, något som jag avskyr, och sedan bar det av till den internationella hundutställningen i Helsingborg. När vi kom dit hade det redan kommit ca 1000 hundar före oss. Jag måste ändå i ärlighetens namn säga att jag kan vara tacksam att jag inte är född som pudel eller afghan. Den första hunden jag såg var en stackars deprimerad pudel som tvingats ut med papiljotter i håret och små morgontofflor på fötterna. Jag tittade generat bort för man vill ju inte göra saker och ting värre än de är. De flesta hundarna kunde inte gå på sina egna ben utan kördes i små vagnar som drogs av deras människor. De flesta hundarna hade lärt sig att leka staty d.v.s. man står alldeles stilla med nosen sträckt lite framåt och med det ena bakbenet lite längre bak än det andra. Så skall man stå hela tiden medan domaren tittar och bedömmer. Jag tänker nu ordna en människoutställning så får de se hur det känns att springa runt i en ring och stå staty. Jag fick en rosa! rosett som jag genast försökte äta upp. Lena var nöjd med mig och sa att jag, trots att jag stod på två ben istället för fyra, hade skött mig ganska bra. Hon säger också att hon nog inte tänker ställa ut mig så många gånger till, åtminstone inte när jag fortfarande är såhär barnslig. Ja, sedan åkte vi hem och det var väldigt skönt. Jag kräktes inte i bilen den här gången och det får man vara glad för. På kvällen lekte jag lite med en kompis och sedan sov jag gott hela natten. Nu är klockan mycket och jag får sluta för den här gången.

Explore posts in the same categories: Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: