Presentation av min människa

Jag känner att jag måste presentera min människa eftersom hon kommer att figurera ganska mycket i mitt liv och därför också kommer att omnämnas här och så bor vi ju faktiskt tillsammans och delar det mesta i livet. Min människa heter Lena och hon är lång och förmodligen inte speciellt ung. Hon har ganska ofta nämnt ordet pension och vad jag förstår handlar det om något som man får för att man blir gammal. Lena och jag bor i en lägenhet i Lund. Egentligen skulle jag helst vilja bo utanför stan eftersom jag inte är så intresserad av det som finns i en stad. Lena jobbar i Ystad och jag har ända sedan jag var mycket liten tvingats jobba tillsammans med henne. Hon har ett mycket underligt jobb som går ut på att det kommer människor till henne och ser ledsna ut och pratar om något som de kallar problem. Jag tror att det är något mänskligt för jag har inte riktigt förstått vad det ordet betyder. Iallafall så arbetar Lena och jag med problem hela dagarna. Min insats är nog den mest betydelsefulla i vårt arbete. Den går ut på att jag mycket snabbt väljer ut den människa som är mest ledsen och därefter lägger jag mig på den personens fötter och då verkar allt bli lite bättre. Så enkelt kan det vara, men ändå har jag inte sett Lena lägga sig på någon människas fötter. Hon envisas med att använda munnen på det där konstiga sättet som människor gör. Det kallas tala. Vissa ord förstår jag, men eftersom jag bättre förstår det som kallas kroppsspråk så vet jag vad folk säger långt innan de har sagt det.  Lena och jag åker tåg till jobbet varje dag. Jag gillar tåg. Speciellt de lila tågen som kallas pågatåg. Varje morgon äter Lena och jag frukost på tåget och jag får min morgonmacka. Det är en mycket trevlig stund. Efter mackan sover jag och brukar inte vakna förrän vi kommer fram till Ystad. Då har Lena alltid bråttom till jobbet. Hon låter inte mig läsa morgontidningen med bekantskapsannonserna. Jag har nyss lärt mig läsa och skriva så man måste ha tålamod med mig tycker jag. Lena har utöver det där med problemjobbet en hel del intressen. Hon frambringar konstiga  ljud genom att sätta en träbit under hakan och gnida träbiten med en pinne så det kommer förskräckliga ljud. Då skäller jag, men blir då tillsagd att vara tyst. Det är mycket svårt. Sedan tycker Lena om att promenera och det intresset delar vi. Jag kanske skulle välja andra promenadmål om jag fick bestämma, men jag tycker ändå att vi tar hänsyn till varandra. Ja, sedan träffar vi våra gemensamma vänner och därefter tar dagarna slut och då sover vi tillsammans. Jag lägger mig alltid före Lena och blir ibland störd när hon skall sova eftersom vi egentligen vill sova på exakt samma ställe. Jag brukar dock ge mig och gå ner på golvet där det är svalt och skönt. Ja, nu vet ni lite om min människa och jag kommer säkert att ha anledning att återkomma till henne här.

Explore posts in the same categories: Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: